Mélissa Harnais

Om att välkomna, och vad kroppen kan göra

Mélissa undervisar i en liten studio i Schweiz: vita väggar, några linjeteckningar, växter vid fönstret, trä under fötterna. Hon kommer från Frankrike, bor i Nyon och har undervisat i många år, och det första hon bygger i varje rum är känslan av att du får vara där precis som du är. Hon är mamma till två, Milo och Nola, och håller en barnklass vid sidan av de vuxna, med positionskort utspridda på golvet: grodan, sköldpaddan, fjärilen.

Om rummet

Rummet gör en del av arbetet innan hon har sagt något. Hon håller det enkelt och mjukt med avsikt: dämpat ljus, utrymme att andas, inget som gör sig till. Hon vill att en människa ska kliva in och känna sig trygg nog att lägga något ifrån sig.

Om ett pass

Hon lyssnar innan hon undervisar. Var en person befinner sig den dagen, vad hon har och inte har, avgör passets form, inte tvärtom. ”Det finns aldrig några förväntningar på prestation”, säger hon. Det som fortfarande intresserar henne efter alla år är hur ofta kroppen springer före människan i den och gör något hon redan hade bestämt att hon inte klarade. Kontinuitet är för henne inte disciplin. Några ärliga minuter räknas, och träningen anpassar sig efter veckan du har.

Om hennes retreater

Hon håller små retreater som bygger på samma idé: långsammare dagar, naturligt ljus, tystnad, en plats som låter människor landa. Tid att röra sig, tid att vila, tid att inte göra något alls, med tillräckligt utrymme för var och en att ta det i sin egen takt.

Vad människor tar med sig hem

Hon säger inte vad du kommer att känna. Det hon märker är att människor åker hem lättare, och lite vänligare mot sin egen kropp än när de kom. På frågan vad hon alltid har nära när hon rör sig nämner hon inget redskap. ”Min andning.”

Hon uttrycker välkomnandet rakt på sak, vilket är ovanligt: ”man behöver inte vara ’redo’ eller ’tillräckligt bra’ för att vara med.”

Följ hennes arbete på Instagram på @metiyoga.